En historisk badort

Skanör Falsterbo är den lilla halvön som förr alltid besöktes via havet och som stod i centrum för i konflikten om Skåne mellan Sverige och Danmark. I orten idag finns minnen av en tid av rikedom mätt i sill och svåra bränder. Och mitt i finns Hotell Gässlingen, den gamla bondgården som brann ner.

I nordöstra hörnet av rådhustorget i det gamla Skanör ligger Hotell Gässlingen vid sidan om kyrkan och rådhuset. Förr kallades korsvirkesgården Hans Pettersgården. Efter att fyrmästaren i byn byggde den på 1700-talet skänkte han den till sin svärson, Hans Petter som sedan blev fyrmästare och sjökapten. Gården agerade som bondgård och var byggd på traditionellt sätt av korsvirke. Huvudbyggnadens väggar var murade i gult tegel, som ska ha kommit från ett strandat skepp. Hans Pettersgården visade hur en riktig fyrlängad Skanörsgård med halmtak, ryggatorv, halvdörrar samt lugn och harmoni skulle se ut.

Orten som brann ner och byggdes upp igen

Skanör drabbades av två stora bränder i slutet av 1800- talet och början av 1900- talet. Eldsvådorna raderade ut en stor del av de tre eller fyrlängade korsvirkesgårdarna från 1700- och 1800- talet. Hans pettersgården var en av de husen som brann ner och som sedan byggdes upp igen rätt fort för att djuren skulle ha någonstans att bo. 1964 revs gården och byggdes om till privatbostad för att sedan säljer 1984 och bli hotell och då tidigare kallats Borgmästargården. Hans Pettersgården eller den nya gården har dock aldrig varit borgmästargård. Kvarteret har efter gårdens tidiga ägare fått namnet Fyrmästaren.

Skanörs äldst bevarade hus

Stadshuset byggdes på 1770-talet. Det byggdes ursprungligen för att vara garnisonsbyggnad, som sedan blev skola. Detta var Skanörs societetsskola, medan fattigskolan låg borta på före detta Gåsatorget. På mitten av 1800- talet blev Stadshuset folkskola. Som lärare hade man församlingens klockare. Alla elever undervisades i en sal. Skolan vid rådhuset byggdes om till stadshus efter att en mellantid ha varit bostäder.

En del av konflikten om Skåne

En resa till Falsterbonäset kunde förr i tiden vara mycket strapatsrik när man skulle ta sig fram över Ljungen som ständigt härjades av flygsand. Därav blev Skanör Falsterbo nästan alltid besökt via sjövägen.
På medeltiden kom sillen i sådana mängder att båtar inte kunde ta sig fram – åtminstone om man får tro berättelserna. Det pågick samtidigt en maktkamp mellan kungar och Hansan om inkomsterna från handeln.
Striden mellan Danmark och Sverige om Skåne bottnade till stor del i kampen om inkomsterna från sillfisket. Sillen var nämligen den stora exportvaran, en viktig och billig handelsvara för regionen, eftersom den katolska kyrkan inte tillät människor att äta kött före helgdagar och i fastan. Detta gjorde att Skanör-Falsterbo levde upp ordentligt under den så kallade Hansatiden.